Verklighetsflykt

Benso och sprit gav mig minnesluckor, mysterier och det gav mig mod att ha roligt 

Du höll om mig, kysste min panna och lät mig vila mitt huvud mot dig, du sa att du älskar mig, och tittade på mig med den blicken som jag bara sett hos dig. Fylld med sorg och medkänsla för dom omkring, det gör dig vacker. Du rättade till mitt hår och drog mig närmare intill dig, för att trösta mig, för även om jag inte grät så visste du att jag behövde tröst, det är därför jag älskar dig, för du ser när du inte måste se. Du lovar aldrig guld och gröna skogar, men du lovar din närheten genom stormen. Jag kan inte tro dig när du säger allt det där om mig, men det spelar roll att du säger det ändå. Och du säger jämt att du älskar mig, men för var gång så faller jag för dig, fast jag vet att det inte är på det sättet du vill ha mig, men fan jag behöver dig för din blotta närvaro lagar och lappar mig.